Webb-kamera
I och med utvecklingen av webbkameror är det möjligt att se och höra föreläsningar från andra sidan jorden. Man behöver inte längre vara på plats för att ta del av viktig information. Detta är en teknik som redan nu används vid affärssammanträden med så kallade videokonferenser, och vad är det som säger att denna teknik inte skulle användas vid skolan?

Skola i hemmet
Att lära ut i hemmet är inte heller en ny företeelse, utan det är relativt vanligt i USA att föräldrar sköter undervisningen i hemmet. Detta har gjort att föräldrarna själva kunnat lägga upp ett program som bättre tillfredsställer barnens behov och barnen får alltid den hjälp de behöver utan att behöva vänta på lärarens uppmärksamhet. Även om inte alla föräldrar är utbildade lärare finns det många bra program att följa på internet, så att kunskapsnivån inte sviktar.

Läroplattformar
Redan idag använder flera skolor olika läroplattformer för att hjälpa eleverna i arbetet. Dessa läroplattformar (som Fronter, FirstClass eller PingPong) finns till för att tillgängliggöra information och föreläsningar. Så genom dessa läroplattformar kan man som elev gå tillbaka till tidigare föreläsningar för att underlätta sitt arbete. Läroplattformarna är nog främst till för att komplettera ens studier och ska nog inte ses som en grundplattform för studierna.

Med en självständig skola kan varje elevs behov tillfredsställas, oavsett var i världen man befinner sig. Sedan är inte en sådan lösning den bästa lösningen för alla. Jag tror att det krävs viss självdisciplin att klara av en skola utan fast förankring. Men att ha en skola utan fast förankring gör det möjligt för elever att själva välja plats för sina studier, så att man kan få ut det mesta möjliga av sina studier. För tänk egentligen hur bra det skulle vara att på plats vid en historiskplats och samtidigt läsa om det? På det sättet får man en verklighetsförankring med det man läser, och det blir inte bara en massa tomt prat.

Chris Anderson säger ”the industry has a poor sense of what people want. Indeed, we have a poor sense of what we want.” Så kanske är det så att oavsett om vi låter företagen bestämma eller inte så kommer utbudet att vara nästintill detsamma. För vi har ändå ingen koll på vad det verkligen är vi vill ha.

Men jag tycker ändå att de vinstdrivande företagen som bara har ekonomiska intressen borde se sig om en gång till, titta på vad det är vi konsumenter är ute efter. Även om vi inte är helt säkra på vad det är vi letar efter så borde utbudet vara stort. Vi borde kunna vräka och välja mellan allt möjligt!

När jag läser artikeln chockas jag nästan av deras ekonomi-intresse. Att en Oscar-nominerad film (The Triplets of Belleville) bara visades på sex biografer i USA tycker jag är anmärkningsvärt. Är det inte de Oscar-nominerade filmerna som ska vara de bästa? De som är av bäst kvalitet? Något riktigt sevärt?

Tänk vilka andra fantastiska och givande filmer som vi kan ha missat på grund av företagens ekonomiska intresse!

Ju längre filmen fortgår desto tydligare blir det att stereotypen om nördarna besannas. Stora glasögon och nästintill obefintligt socialt liv är några av de fördomar som snabbt blir förverkligade. Inte blir det hellre bättre av uttalanden som handlar om hur det sociala livet kommer i vägen för deras programmerings tid, att programmera är viktigare än att träffa andra människor. Datorerna blir nästan som ett substitut för mänsklig samvaro. Ett val jag inte kan förstå. Men samtidigt så kan jag inte heller förstå deras förälskelse i ettor och nollor.

Trots att jag inte förstår deras intresse och förälskelse så är jag extremt tacksam för deras arbete och den tid de lagt ner så att jag idag kan sitta vid datorn och hålla kontakt med vänner på andra sidan jorden.